Vaken, slumrandes, sovandes


Vi som vill vakna vaknar.

Och vi som är trötta sover vidare.

Allt är i sin ordning och allt kan samexistera.

Om du är vaken, slumrande, trött eller sovande spelar ingen roll.

Det är hur du möter din granne som gör hela skillnaden.

Kan du vara vaken utan att döma den som slumrar?

Ge upp att väcka den sovande och sluta försöka vagga den vakna till sömns för att du vill ha sovsällskap?!


Rädslan att vara ensam i tillstånd av vakenhet, slummer och sömn.

Rädslan att vara fel med viljan att vara rätt.

Vad är rätt?


Allt är rätt.


För livet har sin egna rytm och varje blomma växer i sin egna takt.

Blomman är en blomma oavsett om den precis börjat växa, blommar eller blommat klart.

En vaken, slumrande, sovande blomma.

Ändå en blomma.


Hela skillnaden är hur vi är mot varandra.

Hela skillnaden är om vi ändå kan uppskatta varandra.

Oavsett om vi är vakna, slumrande eller sovande.

För vem avgör vem som är vad.


Kanske är det den vakna som sover och den sovande som är vaken.

Kanske nått mittemellan.

Kanske och faktiskt är allt en illusion och livet i sig en dröm.

Eller inte?! För någon är allt fullkomligt verkligt.


Vem äger sanningen?


Jag, du, Gud? Vi? Ingen?


Vad är vad och vem är jag?


Vem är jag att döma?

Vem är jag att kritisera?

Vem är jag att polarisera?


Kan vi få vara olika och ändå lika?

Kan vi acceptera och få samexistera sida vid sida?

Polarisering är inget som blir det är nått varje människa skapar, inuti och utanpå.

Den inre konflikten som rinner ut på marken och får fäste på jorden.

Den inre vänskapen som inte blir och det som kommer ut är rätt och fel, vi och dem, pölar av polarisering.


För vem är vaken, slumrande eller sovande?

Spelar det någon roll?