top of page
Skribentens bildTina Ikonomidou

Stark & Skör


Jag är Tina Ikonomidou. Jag är stark och skör. Lika stark. Lika skör.

Sårbar!


Det är jag!


En kvinna sa: Tina jag attraheras till din styrka. Den är så uppenbar. Bakom den ser jag din stora skörhet. Din sårbarhet. Din mjuka kärlek.


Hon såg MIG. Hon säg hela mig och jag blev trygg. Hon såg. Hon log. Jag log inuti. Hon såg HELA mig. Hon såg min gömda skatt. Jag blev trygg


Har jag blivit vän med skörheten?

Jag skulle ljuga om jag sa ja.

Ärlig är jag om jag svarar:


Vi är bekanta

Jag känner henne

Har sett henne på avstånd

Tittat på henne när hon gått förbi

Blivit nyfiken att lära känna henne

Avvisat henne

Dömt henne

Beundrat henne

Vill vara med henne

Hålla henne

Andas med henne

Bräcklig

Bräcklig

Av skör porslin

Vill älska henne

Projicerar

Reagerar

Stör mig ibland på henne

Hur kan hon vara så skör

Känslig?

Vem är hon?

Är hon jag?


Ny, för mig

Vän med mig

Sitt med mig

Håll mig

Vem är du?


Är det jag?

Stora ögon tända

Tänk om det är jag

Tänk att det är jag


Hon är jag

Jag är hon


Jag minns när jag var liten och även ung. Så ofta jag kände rädsla. Rädd för mycket. För det lilla och det stora. För det synliga och det osynliga. Utvecklade en modig personlighet. Gick framåt istället för att backa. Konfronterade och förde starkt min talan. Stark och skör. Känslig. Så känslig.


Räddast modig. Lärde mig att stå kvar. Grunda. Möta. Stanna. Aldrig backa.


Stark, stark, stark och inre rädd. Skör. Sårbar. Så känslig.


Hur rädd är jag nu?

Vet inte

Kan inte känna rädsla


Min gåva och min fallgrop


Tränar på att backa. In och hem.

In till trygghetszonen

Stå i trygghet

Känn


Inte ut till magiska zonen och utvecklingszonen dit alla verkar vilja komma. Jag ska in till kärnan. Till tryggheten. Till famnen. Trygg hem. Trygga in. Lugna. Mjukna. Backa backa backa. Bli hållen. Där utvecklas jag. Känna känna känna.


Tack till er som håller mig. Modiga som står kvar. Väntar på att jag ska mjukna och falla in i era armar. Jag faller och mjuknar till slut. Ge mig lite tid. Tillit. Tillit. Ännu mer tillit. Stå kvar.


Så som jag står kvar i möte med den starka och sköra, sårbara och känsliga kvinna. Hon är som jag. Så jag väntar och håller. Håller så fullkomligt. Blir bädden av trygghet så hon kan falla isär. Där. Hon är stark och jag är stark. Sköra inuit. Vi känner igen varandra. Det sköra vet: du kan hålla mig. Just du kan hålla mig.


Skör och stark

Sårbar


// KonstanTina


Foton från Årsprogram med Annelie Hellström

コメント


bottom of page