Projekt: Ursprunget

Min oförglömliga och obeskrivliga resa, där inget hände och allt ändå uppstod. Jag har ärligt talat ingen aning om vad som egentligen hände mig på min resa till Näsåker/Skogsnäst/ Sollefteå & områden omkring. Jag vet bara att någonting tog tag i mig. Någonting i mig berördes i mig och en slumrandes del vaknade.


Jag undrar var det halvdagen med Karin, Sarah & Göran på Skogsnäs? Samtalen om livet, fattigdomen, svårigheterna? Samtalen om jakten på samerna?


Var det gudinnemuseumet och mötet med Lo & Isis? Påminnelsen om det som tystnats och glömt? Var det kvinnornas berättelser och historiska väg?


Var det häxleden och häxberget? Var det kvinnornas öden i den galenskap? Eller min inre frågan om jag var den som brann eller den som brände?


Många gånger har jag frågat mig varför gjorde jag denna resa? Varför jag? Varför nu?


Min kropp känner svaret. Mitt huvud kan inte formulera det klart. Även när den gör ett försök och svaret i text ser rimligt ut, om att såret som vill bli sett, läkt och omfamnat, så upprepar sig frågan i mig: Varför jag, på denna plats, denna resa?



Projektet: Ursprunget Vad handlar det om egentligen undrar jag? Det jag vet är att det inte handlar om det jag från början trodde.


Livet gav mig projektet. Det bara kom och i svep beviljades jag en liten slant stipendiepengar för resa, kost och logi för att resa och lära mig mer om ursprungsfolkets naturnära liv och koppla det till forskning om naturens läkande effekt.

Intressant! Så intressant kände jag att livet gett mig denna fantastiska lärandemöjlighet och uppdrag, utan deadline. Helt fri att utforska hur jag vill.


Underbart tänkte jag och kastade mig in i det så fort jag kunde avsätta lite längre tid, som en vecka, för att börja orientera mig kring vad jag ska göra och varför. Där, i varför fastnade jag? Varför?


Det var just i varför som min naturliga intensiva energi la sig och leende försvann. Ett allvar infann sig. Detta allvar uppstod på första resan, den jag nyligen gjort till Näsåker och områden omkring. Någonting i mig förstod att det är en längre och djup resa jag ska göra och jag kommer besöka landskap som jag inte vill kännas vid och böhava se det jag inte vill se.


Jag har fått respekt för det som kommit på min väg i koppling till Ursprunget, till den vandring som jag blivit kallad på.


*Samerna *Kvinnorna *Häxorna *Mitt folk Pontierna


Slakt och jakt på folk. Förtryck och förödmjukelse har de gemensamt. Jag ser likheterna och ändå frågar jag: Varför jag? Förnekelsens slöja för mitt ansikte. Jag vill inte se. Jag vill blunda och prata om evig kärlek, vacker balans och harmoni. Men jag kan inte det nu. För jag behöver först se blodbaden, känna spjuten, smaka blodet och förstå vad som hänt. Jag behöver i min kropp förstå vårt arv, mitt arv. Vad hände egentligen? Vad bär vi kollektivt med oss?


Under dagar har jag reflekterat över människan och den naturliga grymhet vi bär. Som min kära skulle uttrycka, att även naturen har.


Vilka är vi egentligen? Vem är jag egentligen? Vilka krafter finns inom oss, inom mig?

Var jag den som brann eller brände? Vågar jag se hur livet verkligen är? Vem är människan? Vad är ursprunget?


Vänner ni ser att frågorna är fler än svaren! Så är det just nu, för att jag är på en vandring, en quest, som jag ska gå.


På min resa spelade jag in denna meditation på hotellets (då min) meditationsfåtölj. Se nedan. Alla mina videos/meditationer finns här på bloggen på hemsidan (www.tinaikonomidou.com) och på Youtube.


Tack för att du läser! Jag vet att detta inte är det ljusaste sätt att börja en lördag. Det är ändå en början. Min början på dagen och för mig behöver det inte vara ljust för att vara bra. Det behöver vara SANT.


Kram Tina, ursprungligen Konstantina Ikonomidou

#projektursprunget


16 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla