Jag har lärt mig att det finns två tidsvärldar. Kronos och Kairos. Kronos är den linjära tiden och Kairos är den bort om tid och rum. Att vara förälder innefattar för mig båda tdsupplevelserna.
Jag tänker... var tog tiden vägen? Hur kunde tiden går så fort?
När jag tänker dessa tankar och frågar mig dessa frågor vet jag att jag har upplevt varje stund i den linjära tiden som mamm till min älskade dotter. Varje dag, varje månad och år har jag fått se denna vackra människa bli kvinna. Den envisa lilla tjej som ville lära genom att göra, bestämd i sin åsikt, mån om att göra på sitt sätt och finna väga till att bli den hon har blivit.
Samtidigt känns det som att tiden sluktas in i ett svart hål. Som att hon gick från liten tjej till vuxen kvinna i ett ögonblick. Stunder vi delat men som ändå känns som utanför tiden. Ibland som att tiden stått still för att sedan med en blinkning förflytta sig fram genom flera år. Hur kunde det hända? Hur kunde tiden gå så fort.
Nu är min älskade Emilija snart 20 år och beger sig på en stor resa ut i världen för att upptäcka nya kulturera, smaker, dokter och liv. Efter sin tur till andra världsdelar flyttar hon för att studera utomlands.
Är hon inte min längre? Undrar jag och vet att även detta svar har många sidor.
Hon är min för evigt. Hon är mitt älskade barn och jag är hennes mamma. För evigt. Samtidigt var hon aldrig min. Hon var sin från början och jag var farkosten som gjorde det möjligt för henne att komma ner på jorden. Genom mig i möte med hennes pappa. Jag var en kanal och hon var aldrig min. Hon var sin. Sin egen fri individ. Så fri det går att vara som de flockdjur vi är, påverkade av vårt arv och vår omgivning. De kontext vi lever i och utvwecklas med.
Oavsett om hon känns som min och jag samtidigt vet att hon är sin, så har vi ett band av kärlek. Det som en gång var en navelsträng är nu ett band jag kan nära och ge kärlek genom. Kärlek som når henne var hon än är. Hur nära och långt ifrån hon fysiskt. Kärlek som rör sig bortom tid och rum. Kärlek som är villkorslös.
Idag vinkar jag henne än mer fri och hedrar hennes väg. Den som är hennes att vandra. De vingar som är hennes att flyga frit med.
Jag är en mamma. Min älskade dotters mamma. Idag känns det extra mycket i mitt hjärta.
Älskade dotter flyg fritt i livet. Njut, utforska, upptäck och lev med livet. Låt livet guida dig. Du är så älskad.
Mitt mamma hjärta kommer alltid klappa för dig. Just nu slår det kullerbyttor. Hejar på dig och vinkar av dig ömt.
// Din mamma
Comments