top of page

Kan en U-sväng vara rak?

Det haglar insikter över mig. Ler så brett så jag kysser mig själv bak i nacken. Ler för att det är samma insikter som kommer och går om och om igen. Har du varit med om det? Att du känner dig upplyst av din insikt tills du inser att du haft samma flera gånger. Jag måste säga att det är otroligt charmigt och emellanåt frustrerande att röra sig i tillstånd mellan medvetenhet och slumrande sömn.


Kommer du ihåg att jag bara för några dagar sen skrev om att jag gjort en U-sväng i livet. Jag berättade inte om svängen för att jag var mitt i den och höll i mig av lycka för att inte falla ur farten. Stolt berättade jag för dig att jag är bra på snabba beslut. Ler igen....


Nu kommer vi till insikterna!! Jag gjorde tydligen ingen U-sväng och är tydligen inte heller snabb med att fatta beslut. Snopen... blev jag och fick ta en titt på min självbild.


Här är självbilden på nya platsen som jag trodde jag kastat mig in i. Tydligen hade jag planerat det länge, innerligt och omedvetet gjort mig redo.



Över en kopp kaffe med Livet fick jag återberättat om drömmarna som jag tänkt på ,viskat och pratat högt om. Drömmen jag ritat hundratals gånger och skrivit om i min bok, om att leva nära den älskade stora jordmodern. Vill kunna odla, vara självhushållande, leva cirkulärt, ha en liten gård med några djur, ateljé som jag målar i och en kåta/tipi där jag bedriver min konst och naturterapi.


Jag påmindes om det jag redan viste och platsen mitt hjärta kände till. Kanske var det ingen U-sväng då? Inte heller ett snabbt beslut? Jag brukar säga att fröet vet vad fröet ska bli. Kanske var beslutet taget för länge sen och att vägen inte svängde?!

Tänk om det är så för mig och även för dig, i ditt liv... Tänk om allt inte är som det ser ut på ytan.



Nyfiket lyssnade jag på Livet och frågade: Hörde ni mig? Alla dessa gånger? Jag trodde att jag skulle få bära drömmen långt och länge. Kliva in i den när jag får mina barnbarn. Fast jag redan nu längtar så det knakar. Längtar till ursprunget, att komma hem och få vara med finaste jorden. Utveckla vår relation och ge liv ihop.


Livet log mot mig och sa: Varenda gång hörde vi dig och funderade på hur vi snabbast skulle ta dig till din dröm. Få dig att vara den du är. Leva livet som är ditt. Beslutet som du fattat för länge sedan och ruvat på. Du har vävt drömväven intensivt. Burit den i ditt hjärta. Vi såg att du inte viste hur du skulle ta dig dit. Med dina invanda meriter försökte du styra upp, planera och hitta en teoretisk väg på egen hand. Vi såg en omväg framför oss där du i huvudet skulle lära dig om relationen till jorden fast din längtan handlar om att med kroppen leva med jorden. Läsa om naturfolks tro att jorden är besjälad istället för att själv uppleva och upptäcka vad livet säger till dig.


Så livet ledde mig ifrån min teoretiska väg in på en mer förkroppsligad stig...

Nu tänker jag på min bok Livets alkemi. Den har ju hela tiden gett ledtrådar. Klart det skulle bli så här. Det står ju skrivet... i boken. Jag borde läsa den igen. Skriver jag nu och ler.



Mitt samtal med Livet avslutades med att Livet sa:

-Det var aldrig en U-sväng utan ett kvantsprång på en rak väg. Du var helt enkelt redo. Vi kallade in dig och du lyssnade. Du är bra på att höra och våga följa. Det med snabba beslut...vet jag inget om.


Vi kramades och bokade en obokad tid att åter mötas för att samtala över en kopp kaffe.


Ja, vänner, nu är det dax att sätta händerna djupare ner i myllan och fördjupa min egna relation med moder jord. Inser att jag just nu lever och är i den trettonde och sista fasen i boken, Livets alkemin. Jag tror att det är precis så; att detta kommer bli ett livslångt kapitel med en växande vacker vänskap och kärlek i en nygammal relation. Finaste moder jord!


På bilden kanske ni ser vart jag är...



Jag är på Holma folkhögskola och ska under 1 helt år utbilda mig inom Skogsträdgårdsodling och Agry forestry. Trots att jag hade min utbildningsplan klar slutade jag aldrig gå in på skolans hemsida och läsa, drömma och tänka att det vore så lyxigt att lära mig med händerna. Få vara praktisk. Vet knappt hur det kom sig att jag sökte en plats på utbildningen som var full. Fick jag ett samtal pga ett avhopp med frågan: Vi började utbildningen igår kan du börja imorgon?


Jag stod i valet att akademiskt lära mig om människan som kultur och relationsskapande varelse, för att jag vill forska på människans relation (och tro) till naturen, och valet att ha händerna i myllan och utveckla min egna relation med jorden. Lära mig hur stormodern ger liv och tillsammans generera en hållbar och naturnära livsstil.


Jag tog ett otroligt långt andetag och kände in i min kropp. Den jublade av lycka och mitt hjärta sjöng ut; baby I am coming home. Då förstod jag och valet blev självklart!


Jag ska nu förkroppsliga själen och besjäla kroppen än lite mer. Heligt och stort känns det.

Större inåt än det säkert låter utåt.


Tänker på mig, dig, oss människor, våra livsvägar, drömmar och längtan. Tänker på att vi skapar planer och att livet finner sin egna väg att forma vår väg. Mina återkommande insikter är att följa livets flöde, att jag inte behöver planera och klura ut saker själv. Livet finner en väg. Hjälper helt klart till!


Vad tar du med dig - om dig - från min delning? Gör delningen till din reflektion. Jag är bara en förbi passerande som berättar en berättelse.


Stor kram till oss alla!

Låt oss fortsätta följa våra drömmar, inspirera och heja på varandra.


Jo, för dig som vill veta. Den fina och poetiska boken Livets alkemi finns att ta del av på www.tinaikonomidou.com/shop


Comments


bottom of page