top of page

Grönland, dag 7

Det blir självklart naturligt för mig att reflektera över min livsupplevelse, Gud och vår relation när jag kommer så nära jorden som här på Grönland.



När jag tittar ut över landskapet, ner på fjorden, på isens vackra mönster, solen som spegla sig känner jag mitt väsen vidgas. Känner mina stora inre ögon förundras och hör mitt inre ropa ut: Gud finns!?! Det är jorden, naturen och självaste liv!! Gud finns firar mitt inre!!


För någon kanske det låter religiöst och för någon annan pretentiöst. Det fina är att det är en unik upplevelser och reflektion för var och en, frivillig att göra för den som vill.


För mig är det naturligt att stanna upp, känna in och var öppen för det som berör mig och mitt liv otroligt djupt. Naturen och elementens samspel berör mig på ett unikt sätt och öppnar upp ett särskilt rum i mig. I det rummet där mitt andetag är större, hjärtat öppnare och kontakten djupare.



Det är som att det gudomliga hittar en väg in vare sig jag ber om det eller inte. Jag blir del av att uppleva och samtidigt betrakta naturens vackra samspel. Element, färger, former och strukturer dansar, leker och skapat konst.

Det är stort för mig att få vara del av ett naturligt mästerverk. En perfektion bortom det koncept av som vi människor lätt skapar. Livet är för mig ett mysterium och Gud verkar bo överallt och ingenstans i detta mysiska mästerverk.


Kan jordens alkemi vara del i att skapa livets magi? Vad vet jag… vad vet jag…


// Konstantina 🎨

Kommentare


bottom of page