Sök

🕯 FackelbĂ€rare 🕯

Uppdaterat: 4 sep. 2021

KÀra vÀn


Det var nÄgra dagar sen vi sÄg. Jag har tÀnkt pÄ dig genom mina reflektioner. Livet strömmar som tankar, kÀnslor och insikter igenom mig. Just nu kÀnns det som ketchup effekt och allt vill ut samtidigt. Kanske Àr det ett tecken pÄ att jag bör kontakta dig oftare.


Livet nu Àr magiskt. Jag badar i nÀrvaro av fantastiska kvinnor och det berikar mitt liv fullkomligt. Min sjÀl dansar Happy dansen varje dag. Det Àr som bomull för min kropp. SÄ mjukt hÄllande och samtidigt stadigt. Det Àr verkligen sÄ mycket kÀrlek att vi kvinnor kommer samman. Jag vill det och behöver det. Vi Àr ledarna för den nya tiden. FackelbÀrarna!

Vi Àr fackelbÀrarna!




I somras landade en del av mig sÄ djupt och berörande. Jag hÀmtade hem den del av mig som mina förfÀder lÀmnade i Grekland. HÀmtade hem den visdom som alla visdomsbÀrare genom tiderna gömt och glömt. Jag blev kallad i meditation att komma och hÀmta hem kraften av det lÀmnade, plocka upp det gömda och lÀka det glömda.


Jag svarade an som jag alltid gör.


Det Àr nÀstan obeskrivligt att Äterge vad som hÀnder nÀr en lÀmnad kollektiv sjÀlsbit kommer pÄ plats. Jag ska försöka beskriva hur det var för mig, för mitt led och det kollektiva nÀt jag Àr invÀvd i.


Denna gÄng var det vÀldigt subtilt. Jag blev ombedd av livet att vila och ta emot, göra dagliga trumresor och lÄta mig bli guidad till den undre, mellan och övre vÀrlden. I de olika vÀrldarna mötte jag mina kraftdjur, guider och hjÀlpare, bÄde de jag mött innan och Àven andra. Varje trumresa tog mig till en klippa. Den klippa jag varje dag satt och tittade pÄ. PÄ toppen av klippan satt jag vid elden och trummade. Djuren kom till mig, familj kom till mig, andra mÀnniskor kom till mig, andar och Ànglar kom till mig.... Just till den klippa kom alla som ville komma till sin kraft, till sin sanning och sitt egna liv. Det var en helt otroligt att jag liggandes i vila, med klippan framför mig och inuti mig, under mitt trumresande fick uppleva alla dessa möten.

Lika verkliga som i den fysiska verkligheten, och, Àn verkligare.


Jag frÄgade varje dag: varför har du kallat pÄ mig? Samma svar fick jag varje dag: -Ligg och vila, ta emot. Inget mer Àn det! SÄ jag vilade, reste och vilade mer.


Det var som att livets krafter hade samlats och lagt mig pÄ sin helande bÀdd. Som att andevÀrldens helande kirurger lÀkte varje cell i min synliga och osynliga kropp. Jag kÀnde och sÄg hur de energimÀssigt opererade mig, hur det tog ut det som inte hörde hemma i mitt vÀsen och hur de strömmade in lÀkekraft.


HEALING HEALING HEALING


NĂ„gonting hĂ€nde i somras som för mig Ă€r obeskrivligt. Jag överlĂ€mnade mig till andevĂ€rldens hĂ€nder. Jag vilade mig in till osynliga vĂ€rldar. Möttes av varmt mottagande. Inte bara mottagen utan vĂ€lkomnad. ÖverlĂ€mnad. OmhĂ€ndertagen.


Det kÀndes som en djup, otroligt djup, inre lÀngtan tinade upp och smÀlte ut i hela min varelse. Jag kom hem pÄ ett sÀtt som jag aldrig tidigare kÀnt. Det blev frid! Frid, inte bara i mig utan Àven i mitt familjeled. En saknad sjÀlsdel frÄn mitt familjekollektiv kom pÄ plats.


Den healande kraften hade visat mig sitt ansikte. Ett ansikte jag kÀnde igen bland det gömda och glömda. Det finns inga böcker som kan undervisa som livet sjÀlv. Inga ord som kan beskriva som det osynliga kan förmedla. Det Àr min sanning varje fall.


Livet kallar nÀr det Àr dags. Jag svarar an. DÀr blir jag guidad och visad. Men bara om jag lyssnar lyssnar noga och vÄgar följa.


Vattnet, blev utsedd som min guide nÀr jag frÄgade vart jag skulle vÀnda mig för svar. -Vattnet, fick jag till svar. Vi tog mÄnga bad ihop. MÄnga, mÄnga, fler Àn vanligt. Jag stod i tystnad och lyssnade. LÀt mig bli sköljd. Renad, förenad och initierad.


Jag förstod inte helt vad som hÀnde. Jag viste bara ATT det hÀnde. Krafterna var samlade och jag var dÀr. Vi hade för 4 Ärs sen i en dröm bestÀmt möte just pÄ denna plats. Det tog 4 Är för mig att ta mig hit. EfterlÀngtad vÀlkomnades jag hem!


I en resa mötte jag platsens sjĂ€l. En otroligt vacker kvinna. Jag blev överraskad. Förmodligen hade jag en förestĂ€llning. Trodde en Ă€ldre kvinna skulle komma fram med visdom i sina rynkor och livets lĂ€rdomar i sina hĂ€nder. Inte alls. Fast jo. Visdom, lĂ€rdomar, healande magi och ren alkemi genom denna unga kvinna. NĂ€r jag stod pĂ„ klippan och trummade vid min eld kom hon med sitt folk. Hon hade ett leende som Mona Lisa. Hon svĂ€vade en bit ovanför marken. Hennes lĂ„nga hĂ„r följde henne som en lĂ„ngt slĂ€pande cape. Även hĂ„ret svĂ€vade. Vid sin sida hade hon sitt folk. De stod sida vid sida. Hon vĂ€lkomnade mig. Tog min hand. VĂ„ra ögon möttes. I just det möte kĂ€nde jag hur nĂ„gonting klickade till och satte sig pĂ„ sin plats. PĂ„ nĂ„got underligt vis kom jag hem. Som att mitt hjĂ€rta hamnade pĂ„ rĂ€tt plats och helt plötsligt viste jag vem jag var. Det intressanta Ă€r att jag pĂ„ klippan, vid elden och med trumman var en man. En Shaman och nĂ„got av en eremit. Klippan var mitt hem. DĂ€rifrĂ„n betraktade jag och skydda byn. Platsens sjĂ€l var en kvinna. Hon stod med sitt folk. DĂ€r pĂ„ klippan möttes vi.


Vi möttes. Inuti kÀnns det som att vi böjde oss för varandra pÄ ett hedrande och erkÀnnande vis. Som att jag i mitt inre hörde hur vi sa, - jag ser dig.

Fast utan ord. De behövdes inte. Han, som var jag, var starkt centrerad i sig sjÀlv pÄ sin mission och hon var sÄ sjÀlvklar i vem hon var. DÀr i det mellanrum möttes vi. DÀr fann vi varandra.


Eremit shamanen och Folkets gudinna


// Tack för att du lÀser och tar del av mitt innerst // Mina resor Àr heliga för mig //


Konstantina Ikonomidou - Golden Eagle 🩅






33 visningar0 kommentarer

Senaste inlÀgg

Visa alla