EN NY JORD



Jag har hittat en plats där ord blir till. Där fingrarna vill skriva en historia.

I detta rum där historia har skapats. I den vackra bankettsalen där de lyckligaste ansikten dansade sin dans och täckte sina sår. Gjorde sig vackrare än de vackraste i tävlan om den yttre vinsten som aldrig fanns. Här i de guldigaste salarna spelades spelen där själarna dog och den inre längtan knackade på.


Hör du knackningarna från tiden då hoppet höll på att ge upp?

Ljudet från själens kippande andetag!?

Förtvivlans rörelse!?


När egot styrde och det vackra blev vackrare på ytan som aldrig existerade. Tiden i rummet där känslorna dansar sin glamorösa dans. Paljetterna glittra och fjädrarna i hattarna svajar. Kvinnan och den dolda gudinnan i korsett som satt så hårt att hon kved ut ett stort leende.


Har du sett leendet som är så stort och dött?

Som förför det blinda ögat och smärtar den vakna själen!?


Har du känt korsetten skava och lungorna punkteras? När andetaget är så snävt att döden rör sig in i den så kallat levande kroppen.


I rummet där känslorna svävar, där de vackraste döda har dansat sin inlärda dans och ätit sin sista måltid.

Här i rummet där allt till slut hade sitt slut. Dansen som stannade, paljetterna som föll av den vackra sydda skruden och fjädrarna som vinden tog. Rummet där tiden stannade i huset som förföll. Tapeterna lossnad, golvbrädorna möglade och fasaden rasade.


Den föll

Korthuset från den svunna tiden rasade


Föll ner till moder jords mjuka famn. Reste sig aldrig igen. För det fanns inget kvar att resa. Allt dog.

Huset och folket, klänningarna och dansen.


Kvar blev kärleken. Själen som nästan slutat andas och längtan som slutat hoppas. Kvar var strået av liv som aldrig fick leva. För jorden var inte bördig och huset var en illusion.


Fröet i moderns famn. Som aldrig kommer resa sig. Utan bara hållas, älskas, älskas, älskas och vattnas.

Växa. Fröet kommer växa en dag. Dagen då jorden är bördig och tiden är mogen.


Har du sett den vackra trädgården där fröet är planterat? Där vinden är dansen och fåglarna bär fjädrarna, där solskimret är paljetterna och korsetten är barken på stammen.


Har du känt var moder jord har sin bördiga famn där fröet ligger?


Tiden är din vackra mamma. Tiden är din.

Du är den grönskimrande balsalen, de rotade dansstegen, den växande rörelsen och fröernas famn.

Det är din tid att växa fram. På nytt födas fram.


En ny jord, en ny mor

19 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

© 2021-2023 Tina Ikonomidou, skapad av Amrita Essence

Del av EcoLead AB org 559240-4361, VAT SE559240436101

  • Black Facebook Icon
  • Black Instagram Icon
  • Black Edin Ikon