.png)
Idag är en ganska ordlös dag. Det är en talande tystnad inom mig. Kanske även utanför mig. Jag har rört mig från Bergets topp, in i Gudinnans famn och ner till Forsens ström. Vilka krafter! Vilken kraft.
Till dig från mig! Några rader…
Stopp 11: Skuleberget
Natt 9, till 26/7 Skuleberget
Igår var jag i Skulebergets naturreservat och tog mig upp på berget med linbana. Mest för att Kiwi lider av ryggont och kan inte gå långt. Så det blev en egentur upp för att njuta av den otroliga känslan, energin och vyn.
Kolla så ska du se!!
Idag när jag vaknade, på ställplatsen nedanför Skulebergets topp, hade jag ingen aning om vart jag skulle. Jag viste att jag skulle åka, men inte vart.
Det var en tyst morgon. Inga ord. Bara tystnaden som har låtit. Högt och ljuvligt!
Orden kom inte idag. De kom inte på länge. I regel kommer de på morgonen som del av min morgonreflektion. Inte idag. Idag kom tystnaden och trumman fram. Jag drogs in i ceremoni.
Mina händer ville trumma och själen sjunga. Trumma, skallra och sång ville hedra lives gång. Jag hängde på. Följer med som jag numera gör. Stannade sen och satt. Tyst. Hörde en ljuvlig röst jag hört förr. Den vackra inre tonen viskade Näsåker till mitt inre öra. Min inre syn visade vägen till platsen där gudinnans historia berättas och återlivas. Där kvinnan än lever och förblir fri.
Jag satt i tystnad och körde bil. Med allvarligt ansikte lyssnade jag till sångerna från Brasiliens skogar som nådde in i min urskog. En träds rötter talar till en annan träds rötter. Ett nätverk av rötter. Likt sången som nästlat sig in i mitt innersta. Till MIN inre sång.
Aldrig förr har jag burit min ceremonikappa när jag kört bil. Kanske just för att det inte kändes som att jag körde bil, utan som att jag var del av och rörde mig till en ceremoni.
Idag har känts som en stor och viktig dag.
En gudinnans dag!
Stopp 12: Gudinnemuseumet i Näsåker
Detta stopp är obligatoriskt för ALLA. Det är andra gången jag lyssnar till Lo’s djupa och två timmars underbart långa guidning. Vilken källa av kunskap och wowww för gudinnans och kvinnans visdom genom tiderna.
Det är värt att åka från Helsingborg till Näsåker bara för att besöka Kvinnominne - Gudinnemuseumet i Näsåker.
Lo på bild. Guidad ideellt här i 14 år. Otroligt!
Ishtar på bild! Hon väcker otrolig kraft i mig.
Hon känns som ursprunget känns…
De som har gått före har kämpat för att lyfta kvinnan och gudinnans historia & nutid. Ett stort tack till, Birgitta Onsell, kvinnan bakom utställningen Efter tusen år av tystnad… som först ställdes upp på Historiska museet i Stockholm år 1998.
Stopp 13: Nämforsens hällristningar
Natt 10, till 27/7 Näsåker
Givetvis ett besök till Nämforsen för att uppleva kraften i forsen och känna in förfädrar och -mödrar som berättades om sitt liv genom hällristningarna. Tänk att de är 6000 år gamla. Tänk alla som vandrat innan oss. Liv kommer och går, och rörelsen består.
Imorgon ska jag till hällristningsmuseumet och få veta massa mer.
Det jag fått veta fram till nu är att det är samiska ristningar som troligtvis var mötesplats mellan fiskare och jägare. De berättar sina historier genom ristningarna och låter hav (vatten) möta land.
Tack för läsningen, och mötet vi får genom orden, mellanrummet mellan orden och det outtalade i tystnaden.
Stor innerlig kram
// Tina