Brevväxlingen med mor

I min kommande bok, Livets alkemi, berättar själen om denna lilla tjej. Hon som minns sitt själsliv och kände djupet av sitt känsloliv. Hon som inte kunde sätta ord på sina känslor och istället bevarade dem inuti. Hon som inte lät dem komma ut och ta sin plats. Det kändes för henne som att de inte hade någon plats. De var ju så många och så mycket känslor. Vad göra av dem?


Tysta tysta

Dubbla liv

Ett inuti

och det utanpå



När jag var liten så kunde jag inte prata om mina känslor. Inte ens med min mamma. Hon som var och är mig så nära. Jag kunde dela dagen och det som hände och kändes i stunden, men inte de djupare känslorna som kändes så starkt när jag var själv. När jag sjönk in i livets undran och det inre livets havsbotten.


Jag började skriva brev till min kära mor som jag la på hennes huvudkudde. Hon svarade genom att lägga ett brev på min huvudkudde. Jag minns känslan att komma hem efter skolan och lyfta på täcket. Än idag älskar jag det…att få kärleksmeddelanden under huvudkudden. Att prata med varandra i det tysta. Genom bokstäver som blir ord. Ord som blir meningar och ger mening. Väcker det som känns.


Älskade ord…


Livets alkemi hedra livet! Själen, den lilla och det stora. Formen och det formlösa. Enheten och den ljuva helheten ❤️


Stor kram kära väv


Här finns boken: www.tinaikonomidou.com/shop