Svek

Den röda tråden, i det som livet tagit mig till att vara med, är djupt svek och förödmjukelse. SVEK, mitt personliga största sår kryper numera närmare och närmare. Jag har slutat blunda och närmat mig SVEKET med ilska och nyfiken undran. Både och. Det ger eld och jord. Kraft och grundning på samma gång.




Jag är långtifrån färdiglärd. Jag har precis börjat vakna ur min sömn. Lära av de som utforskat djupare. Tar rygg på de som vågat komma nära, och närmare våra kollektiva svek och sanslösa förödmjukelse. Av egna ben vandrar för att komma nära det som finns i mig. Mitt svek.


Svek gör ont i mig! Att svika lite som att svika stort. Svika hela vårt ursprung, svika ett folk, svika ett kön, svika en person, svika et barn.


Det skriker SVEK i denna text. Upprepar sig gång på gång. Med eller utan slut? vad vet jag?!


SVEK har en bitter smak i munnen. Det smakar liksom blod i min mun. Giftig metall.

Även när jag sviker gör det ont. Får mig att bli tung. Eller när jag tittar på förstelnad. Drabbas och drabbar.


Det går ju inte bara att låtsas att allt är bra och att inget hände eller händer. Fortsätta med sömnens balsam på den livlösa själen. Det går ju bara inte att låtsas som att sveket inte hände.


Det gjorde det!

Det gör det fortfarande...


Det hände och det händer!

Hur ska jag bli sams med det?

Djupt svek mot mänskligheten, mot människor och människan på olika sätt.


Vad göra nu? Kan jag förlåta mig? Kan vi förlåta oss? Kan vi välja om!? Komma samman. Läka och finna en väg ihop. Hur undrar jag? Hur?


Många tankar... en ny tid...spegel från igår och tiden innan dess.

Tiden går i spiral. Runt och uppåt. Kanske neråt.


Kanske är hela resan min läkning. Troligtvis! När jag skriver orden ser jag min mentors leende och kärleksfulla ögon framför mig och ser hur hon nickar och säger: "Du läker dig och då läker även andra". Vackra Lillemor med guider! Tack för åren av guidning, kanaliseringar, speglingar och stöd på min vandring hem till mig.


Livet är mäktigt. Livet är så mycket. Fler frågor än svar har jag.


Vandrar... lever och lär. Känner och går.


Tack AgnetaNyholm Winqvist för boken, Där mörker möter ljus, som du skickat mig. Tack till alla visdomsbärare. Ni som gått och går före. Ni som med mod vandrar som stadiga pelare och lyser som fyrtorn. Tack till oss alla som vandrar...


Med värme Konstantina Ikonomidou


22 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla