Splittrad? Inte alls. Däremot HEL

Uppdaterat: 26 juli



”Tina, människor säger att jag är spretig?

Att jag gör många olika saker.”


”Tina, jag har många olika projekt på gång.

Jag blir otydlig för andra.”


”Tina, andra förstår inte mig”


”Tina, om jag visar hela mig skulle det bli svårt/otydligt/konstigt (etc) för andra.”



Min erfarenhet säger att vi vill bli förstådda, vara tydliga för andra så vi omedvetet kan placeras i förståelsens fack och skapa/vara i kontakt. Är vi inte i ett fack är vi förståelsemässigt hemlösa. Vi blir ogreppbara.


Ska vi vara greppbara?

Är livets rörelse greppbart?

För vem ska vi vara det?


Min fråga till de som tar upp detta med mig: Är detta ett problem för DIG? Eller för ANDRA?


Om inte 100% så till 95% är svaret: Det är inget problem för mig, men ….


I regel finns det mer i människor än de upplever och uttrycker. Min roll är inte att stödja människor att stänga ner delar (om de själva inte vill) för att bli tydliga för andra, utan att bejaka sin mångfald, slappna av i den och hitta ett sätta att leva med och njuta av den. Ofta ger jag perspektiv på den oordning de kan uppleva inifrån eller utifrån projicerat. Det finns alltid en ordning i oordningen. Av en enkel anledning hjärnan, tankar, känslor ”rör sig” i mönster. Det gäller att se mönstret. Det hjälper jag till med. Jag är grym på mönster och seendet är min styrka. (Vet att jante är svag hos mig, därav att jag tryggt uttrycker det jag är grym på).


Första steget e att sluta filtrera uppfattningen om oss via andra. Andra är ju många och alla ser oss olika. Vi blir ofria att vara vi med allt vi är, när vi ser oss ur andras uppfattning.


Nu ska jag bli personlig:

Jag får emellanåt höra att jag gör mycket. Har mycket på gång med många projekt. Jag förstår att det kan se ut så om seendet ser det så. Jag ser inte det så, varken när det gäller mig eller andra.


Jag gör EN grej! Jag gör LIVET.

Det gör även andra.


Vi målar vår livstavla med alla möjliga motiv, händelser och berättelser.


Kanske ger ormens och örnens perspektiv mening i detta sammanhang. Minns att inget perspektiv är rätt eller fel. De är bara olika och vi kan välja hur vi vill se.


Från ormens perspektiv som lever på jorden är seendet väldigt nära detaljerna. Den ser delar. Detalj, efter detalj i sitt slingrande. För örnen som flyger högt är perspektivet ett annat. Det är större, vidare i den grad att mer av hela ”bilden” syns.


Det är för mig som att se delar av en tavla och uppleva att tavlan har många penseldrag och mönster, eller att ta några steg bak och se att det är EN tavla med flera penseldrag, uttryck och mönster som skapar en helhet. Ett uttryck.

En berättelse…


Tavlan, mästerverket, är den gemensamma nämnare för delarna.


Så ser jag på andras liv och mitt liv.


Det finns EN tavla. ETT projekt. VI är den röda tråden. VI är mästerverken. Allt annat är liv i uttryck på olika sätt i olika händelser, likt penseldrag med olika penslar, färger och nyanser.


Jag har ETT projekt och det är LIVET. I livet hittar jag på olika grejer som jag uppskattar, så länge jag uppskattar dem. Så enkelt är det. Den RÖDA TRÅDEN är jag.


Precis som den RÖDA TRÅDEN är du.

Personen är TRÅDEN, TAVLAN, MÄSTERVERKET, inte de enskilda görorna, händelserna, projekten. De är uttryck inom TRÅDEN, TAVLAN, MÄSTERVERKET.


Hursomhelst, det är hur jag ser det i varje fall.


Kram i dagen vänner ❤️ // Tina

10 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
1.png